Följande inlägg är taget från ett Facebook inlägg av Simon Sorgenfrei.
Osman Soukkan föddes 1903 i staden Štip i Makedonien, då en del av osmanska riket, men växte upp i Izmir i nordvästra Turkiet. 27 år gammal bestämde han sig för att se sig om i Europa och lämnade Izmir. På cykel.
Efter två års trampande hade han tagit sig hela vägen till Järvenpää/Träskända strax norr om Helsingfors där han började arbeta som lärare bland stadens relativt stora grupp muslimska tatarer. Han undervisade i islam, turkiska och historia. Bland studenterna fanns en flicka som hette Emine Nisametdin. De gifte sig 1939 och fick i rask takt tre barn, en son och två döttrar.
I slutet av 1940-talet flyttade familjen till Stockholm. Där hade en grupp tatarer etablerat sig under andra världskrigets slutskede och tillsammans med dem grundande Osman landets första muslimska förening och församling, Turk-Islam Föreningen för Religion och Kultur. Osman Soukkan utsågs till församlingens imam.
Under femtio- och sextiotalen hyrde föreningen Medborgarhuset på Södermalm eller Konserthuset vid Hötorget för att fira de stora muslimska högtiderna. Osman ledde bönen vid dessa högtider fram till 1962, då han på grund av sjukdom var tvungen att kliva tillbaka. Då hade också den muslimska gruppen i Sverige vuxit och andra kunde axla imamrollen.
Emine Soukkan drev fram till 1967 en damfrisering som hette Kismet, först på Tomtebogatan 38 och sedan på Västmannagatan 81. Finns någon där ute som minns salongen och Emine Soukkan, som kanske till och med har fångat den på bild?
Texten är ett utdrag ur religionsvetaren Simon Sorgenfreis bok ”Islam i Sverige – de första 1300 åren” som släpps i höst. Har du spännande material eller berättelser som rör Islams historia i Sverige, mejla Simon på: simon.sorgenfrei@sh.se
